Det har varit en del rockader inom Leksands IF under hösten. Först bestämde sig dåvarande vd Andreas Hedbom att lämna sin tjänst. Det är ingen position som fylls på en vecka eller två så Peter Wiklund, ordförande i den ideella föreningen, klev då in som interimvd. Då uppstod ytterligare en lucka och det var här Cecilia Malm som hittills varit vice ordförande kom in i bilden.
– Först tvekade jag, för det här är ett jättestort ansvar. Jag gör aldrig något halvhjärtat och utifrån det stora ansvar som den här posten innebär behöver man kunna lägga ner en hel del tid. Men magkänslan sa kör, det här kul och viktigt.
När hon inte ägnar sig åt Leksands IF arbetar Cecilia som enhetschef på Transportstyrelsen. Hon är utbildad jurist och tror att hennes yrkeserfarenheter kommer att hjälpa henne i ordförandeuppdraget.
– Jag har lärt mig hålla huvudet kallt, ha hög integritet och att källgranska saker. I styrelsen har vi olika kompetenser och jag har högt förtroende för allas kunnande. Att kunna lita på varandra är en framgångsfaktor.
Är det något som har överraskat dig i uppdraget?
– Ja, att det är en väldigt komplex organisation. Vi har allt från ungdomsverksamheten och de många ideella krafter som får saker att funka till elitverksamheten. Det är stor bredd i koncernen.
Den senaste tiden har det pratats mycket inom hockeyvärlden och även inom andra idrotter om konsten att på bästa sätt kombinera det ideella med det kommersiella. Helt enkelt att fortsätta vara en medlemsstyrd förening samtidigt som vi bedriver verksamhet som omsätter mångmiljonbelopp.
– Som jag ser det hänger båda de här sakerna ihop och lever i symbios med varandra. Och det är när vi får rull på det och ser krafterna i symbiosen som vi blir som bäst.
En av utmaningarna med att försöka kombinera föreningsverksamhet med kommersiell verksamhet är att vara så öppna och transparenta som möjligt utan att gå för långt. Med så många som brinner så mycket för föreningen och lagen är det inte konstigt att man vill veta så mycket som möjligt om allt från ekonomi till skador och kontraktsförlängningar.
– Självklart ska vi vara öppna – och jag har full förståelse för att folk vill ha så mycket information som möjligt – men vi behöver också ha en fingertoppskänsla när det handlar om enskildas folks personliga integritet.
När är du stoltast som leksing?
– Mina känslor på topp under introt hemma i Tegera. Men jag känner mig också som extra mycket leksing när jag pratar med mina chefskollegor. En håller på Skellefteå, en på Frölunda, en på Malmö och så en på Örebro. Vi inleder nästan alltid med tio minuters hockeysnack och då känner jag mig så himla stolt över oss.
På förra årsmötet antogs en rad olika motioner som Cecilia och de andra i styrelsen arbetar med för tillfället. Längst har man kommit med den motionen som vill se en strategi kring digitala årsmöten och fientliga övertaganden.
– Här känner jag att vi har bra koll. Vi har tagit fram en utredning och ska nu så snart som möjligt försöka träffa berörda pratar för att presentera och förankra den. Tanken är också att vi ska berätta mer på medlemsmötet den 25 januari.
Hur skulle du vara som hockeyspelare?
– När vi spelade när jag var liten stod jag en del i mål, men det blev ingen fortsatt karriär där, haha. Jag skulle nog vara en tuff back eller en forward som står och grisar framför mål.
Till sist, vilket lag tycker du bäst om när vi slår?
– De är alltid fint att få vinna mot Frölunda. De och Rögle. Då mår jag extra bra. Två vinster mot Rögle i mellandagarna satt ju fint.
Familj: Gift med Johan. Barnen Axel, Astrid och Albert.
Intressen: Om vi bortser från hockeyn, så har jag alltid älskat att resa. Min senaste nyupptäckta pärla är Wien som jag besökte tillsammans med min mamma och storebror. Annars älskar jag att krypa upp i soffan till en bra TV-serie.
Egen idrottslig bakgrund: Fotboll har alltid varit min huvudsport och jag var med i regionslaget i ungdomen och spelade som bäst i div. 2. Men sen ställde skadorna till det.
Det här är Leksands IF för mig: I uppväxten hängde jag i arenan på matcher och det var som en ungdomsgård, det var där man träffade kompisarna och stod i klacken och hejade. På senare tid har fokus flyttats till det sportsliga, men också en stor gemenskap när jag får följa med min son Axel och hans lag U12.
Bästa hockeyminne: När vi slog Rögle och gick upp 2013. Då var jag på plats i arenan med min högst hockeyointresserade gotlänning till man. Han förstod ingenting, medan jag grät glädjetårar.
Favoritspelare: Oscar Lang. När jag var riktigt liten var det PeO Carlsson, men nu är det Lang.